Men, men... man lär sig att leva med sina mindre bra sidor... och jag har ju alltid vatten med mig vart jag än ska och gärna något som jag kan äta om jag får blodsockerfall eller svimningskänningar. Detta kan ju tyckas vara lite jobbigt... men jag är van.
Så igår... ja, då hände det. Jag satt på tåget hem från Roskilde. Mitt över satt en man i samma ålder, och jag såg riktigt hur dåligt han mådde. Inte för att han var full eller så... men ja, kanske lite känslig mot värme osv.
Plötsligt lägger han händerna i ansiktet och frågar desperat rakt ut om det är någon i vagnen som har vatten. Alla ser förundrade ut och gör ingenting. Men då... ja, då kunde jag stolt dra fram, inte bara en, utan TVÅ flaskor med vatten he, he... OCH lite salta jordnötter för att få till saltbalansen i kroppen också.
Lycklig blev han och tackade så mycket... och när vi sen kom fram på stationen kom han fram och tackade igen. Sjukt egentligen... allt han fick var lite vatten. Men ja... samtidigt antar jag att jag kunde känna igen mig själv i situationen... som tydligen de andra i vagnen inte fattade. Ja, ja... bra att ens egna små problem kan hjälpa andra ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar