Jag är som...

... ett barn. Igår kom Fredrik lite otippat hit efter jobbet. Vilket resulterade i att jag somnade som en stock vid 21.30 och vaknade typ 12 timmar senare.

Inga panikattacker, inga mardrömmar... bara soooov. Zzzz...

Han körde härifrån vid 0600 i morse, men det tror jag knappt att jag märkte. Men då hade jag i alla fall fått sova hela natten.

Lite tramsigt att inte kunna sova själv... men, men. Nu är jag förhoppningsvis lite mer utvilad och jag tror att nattens ruvning har gett magen ett nytt ökat omfång he, he. It's huge!

Kurt fjäskar lite för Fredrik.