... en man som har känt dig i halva ditt liv är inte så dumt. Här om dagen berättade han hur han var så kär i mig när vi gick och konfirmerades att på vägen hem efter en lektion (eller vad man nu ska kalla det) så stannade han och hans kompis vid ett ställe där de höll på att laga vägen. I göjset som var där skrev han F+P= SANT.
När jag hör sådant så blir jag ju lite rörd. Han är helt enkelt fantastisk. Jag vet att han älskar mig precis som jag är och det är också exakt vad han alltid har gjort.
Känslan att veta att någon alltid har gillat den du är (för ja... jag kanske inte är preciiiis som alla andra) är underbar. Tryggt. Han har alltid sett mig före alla andra och har aldrig fallit för poppistjejerna.
På tisdag har vi varit tillsammans i nio månader... och fler lär det bli. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar