... mina kollegor är ingen hemlighet. Men idag alltså... så trodde jag nästan att jag skulle bli kär i en av dem... eller nåt. Då historien kan vara något känslig så väljer jag att inte nämna några namn.
Vi jobbade som vanligt och allt flöt på. Men plötsligt fick kollegan väldigt ont i magen. Hon blev bara mer och mer tyst och jag blev lite orolig. Jag erbjöd mig att ringa in någon annan om hon mådde dåligt. Men nej... hon ville stanna kvar.
Jag beordrade henne att gå en runda runt huset och dricka bubbelvatten för att få igång magen. Men inget ville funka.
Tillslut frågade jag om det var okej att jag gick på lunch, och det var det. Men efter några minuter kom hon in och såg ynklig ut och frågade om vi kanske kunde ringa in någon annan trots allt. Den här tjejen säger inte till i onödan så givetvis skulle vi fixa det tyckte jag.
Vi försökte få tag i en "extring" men utan lycka. Kollegan gick ut i butiken och kämpade på medans jag fortsatte att kolla igenom telefonlistan över vilka som skulle kunna ringas in. Men så efter någon minut hör jag henne hojta:
"Du behöver inte ringa in någon Paula, jag har fisit nu och allt känns mycket bättre!"
Ha, ha, ha.... gud en sån bra tjej. Det gjorde helt klart min tolv timmar långa dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar