Dripp, dropp

Ok, ett gammalt klipp. Men lika bra ändå. Kanske mest för att jag själv kan känna igen mig i det här. Dregla har jag förvisso aldrig gjort... ja om vi nu inte räknar under bebisåren... men i tid och otid... mest otid... så lyckas jag alltid spotta när jag pratar. Helst när man sitter i något viktigt möte eller på en fin middag.

I'm a real fancy lady!

Med fingrarna i...

... nutellaburken?!?

Ja det känns lite så iallafall. Jag tänkte att jag skulle variera färgen på naglarna. Brunt fick det bli. Tänkte att det kunde vara fint. Men nu vet jag inte riktigt. Känns lite som att jag har doppat fingrarna i choklad. Ja, ja jag får försöka hålla mig ifrån att smaka. Är nog inte så gott.

Aj, aj, aj... örhängen

Idag har jag örhängesövning. Innan hade jag i stort sett alltid örhängen, gärna ringar, i öronen. Men nu har jag dessvärre vant mig av med detta. Vilket nu har gjort att mina hål i öronen är extremt små och känsliga.

Så... för att kunna utbyttja alla fina örhängen som jag har liggandes här hemma så kör vi idag en "ska man vara fin får man lida pin"-dag. Klarade just 10 min med lite större ringar... men får kanske börja med något lite nättare.

Mmm... Monki!

Ja, då var det lite höstrea i stan då. Givetvis tog jag en tur inom Monki. Då jag inte riktigt vet vad jag kommer att jobba med i framtiden så är jag lite avhållsam när jag köper kläder. Får man ett kontorsjobb kanske man inte kan sitta i sina slitna bandtröjor och jeans liksom.

Men... jag köpte ändå på mig tre nya t-shirtar som jag kan ha och känna mig lite ny och fin i när jag går här hemma. 25kr/st... inte så illa.

Resultat...

... av ögonbrynsplock/målande. Ärligt talat tror jag inte någon ser någon skillnad... förutom jag själv då kanske.

Storhandling

När man går på a-kassa har man ungefär 2000kr att leva på efter det att du har betalat dina räkningarna. Helt okej tänker nog många... men det kräver lite tid och planering för att du ska få det att gå ihop. Så därför... dagens uppgift... STORHANDLING!

När du inte har tillgång till bil blir det till att sätta på sig ryggsäcken och promenixa. Så här i efterhand känns det i både armar och axlar... men tar man sig en titt i kylen känner man sig ändå ganska nöjd.

Hänga av sig med stil

Ahhh... äntligen har jag fått prova.

Min dröm är att någon gång i framtiden få äga en Swedese hängare. Och efter att nu ha fått prova hur det kändes så blir det bara till att försöka spara ihop lite slantar så att jag kan införskaffa mig ett litet träd. Bättre avhängning får man leta efter he, he (även om jag förmodligen aldrig skulle hänga saker på det).

Avhängning med klass.

Så nära får ingen gå

Japp, så tog jag mig samman och beställde tid för brynplockning. Jag brukar inte lyxa till det så, men jag hatar min ögonbryn för de är så runda att jag ser ut som en clown. Tyvärr gick det inte att gör så mycket åt brynen men de plockade och visade hur jag kan måla för att få olika former. Helt ok.

Men... Kent-nörd som jag är så var ju själva namnet på salongen det som lockade mest. Vilken underbar logga liksom :P.

Try it...

... you'll like it!

Jag var på Kicks igår och fick tips om den här produkten till håret. Så här första dagen av användning är jag mycket nöjd. Hoppas det håller i sig....

Biosilk's silkesdroppar.

Jag blir så arg....

Japp, då tänkte även jag slänga mig in i det stora "blogg-bråket" som pågår just nu, Quetzala Blanco vs Blondinbella.

De som känner mig skulle kanske lätt tro att jag ratar Isabella... men icke. Hon är min nya idol. Sjukt duktig tjej med mycket driv. Hon vet vad hon vill och jobbar hårt. Många har dessvärre åsikter om att hon är en ytlig person som lever i en rosa bubbla. De som tycker det tror jag dock inte har följt hennes blogg utan skaffar sig en åsikt utifrån vad de har hört ryktesvägen.

Eller så är det den underbara svenska avundsjukan som lyser igenom..."Varför ska hon gå runt med en LV väska när inte jag kan"... jo, för att hon jobbar rumpan av sig och hade du själv haft orken och tjänat de pengarna skulle du också valt en sådan väska istället för att köpa en på H&M. Ja, ja... nog om det.

Hennes "fiende" då, Qutzala, är en något mörkare person. Jag vill inte uttala mig för mycket om henne då jag känner att jag inte har följt hennes blogg så länge. Men... när jag såg hennes nya tidning tyckte jag att hon var EXTREMT töntig.

Hennes försvarstal går ungefär ut på att man ska inte bara visa upp en "perfekt värld" utan även visa upp hur det är att må dåligt. Ok, fine... men tro mig... been there, done that... och jag hade INTE mått bättre av att läsa en tidning som normaliserar mediciner och självsvält. En sådan tidning får bara en deppig person att stanna av och stå still i sitt mående... inte förmågan att ta sig ur det och se framåt.

Nej, blä för den här tidningen... som jag först trodde var ett skämt men som tydligen helt seriöst ska tryckas. Och nej, tro mig... jag vet att positiva tankar inte kan bota en depression... men det gör inte negativa heller.

Crossdressing smurf?!?

Kolla...

... vad jag har lagt vantarna på idag... hö, hö, hö. Nej, men när jag såg dem var jag bara tvungen att slå till. Och så slipper jag ju frysa om fingrarna i höst.

80-talist bröllop

Att det är inne att gifta sig igen har väl knappast ungått någon... bara i sommar är det 5st bland mina facebookvänner som har ändrat status till "gifta"... ytterligare 6st till "förlovade". Så ja... 80-talisterna är på g. Men jag gillart....

.... särskillt när det poppar upp så här fina bröllopsinbjudningar!!!

Pepp, pepp, pepp

Jag vet att jag har ratat väggcitat ex antal gånger men.... ibland funderar jag på om jag ändå inte borde ha ett.

Ja, jag är Kent-nörd... det är inget nytt. Men jag har en specifik låt som jag brukar lyssna på när jag känner att det är en sån där depp-dag då jag behöver lite pepp i mitt liv. Jag har säkert flera... men just den här texten skulle jag näst intill kunna tänka mig att tatuera in på ryggen så bra tycker jag att den är (nej mamma, jag ska inte göra det :P).

Och låten är..... *trumvirvel*..... "KÄRLEKEN VÄNTAR"!!! Nej, det är inte någon hopplös romantiker låt... den handlar om livet... och här är mitt favoritcitat:

Brinn pengar brinn
Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är

Videon är för övrigt även den en av mina favoriter... så sjuuukt söt... och sen gör den mig lite glatt nostalgisk för den påminner (enligt mig) mycket om mig och min stora kärlek jag hade för ja... tio år sedan. Jag tror till och med att jag hade typ en sån tröja. En bra tid helt enkelt!

Adjö "Big Wayne"

Vissa blir sentimentala och nostalgiska över dofter, smaker, musik... you name it. Själv sitter jag just nu och är sentimental över en bil. Då jag inte ens själv har körkort kan detta kanske te sig en aningens knasigt... men here's the story:

Jag tror det var i slutet på 2006 som jag började jobba på Skivlagret. Jag hade mått dåligt länge men hade precis lyckats få mitt drömjobb. Som med alla nya jobb... och ja särskillt om man hette Paula år 2006... så var jag alltid lite nervös i början när jag skulle gå till jobbet.

Men där fanns en räddning....

I stort sett alla dagar som du kom till jobbet så stod den där.... den kära BMW X5:an. Den var alltid det första du såg, och när man såg den så infann sig alltid ett visst lugn. Du visste att du skulle komma in på jobbet och höra någon som skällde lite för högt i telefon inne på kontoret. Du visste att det bara var chefen som du förmodligen var lite smårädd för i början. Men framför allt... du visste att du var hemma... du visste att det skulle bli en bra dag.

Så idag när jag fick reda på att "Big Wayne" (bilen fick det namnet eftersom vi alltid lyssnade på Lil' Wayne i den) hade blivit såld så kändes det lite i hjärtat. Löjligt, men sant. Så nu vill jag bara säga tack för den här tiden... må dina nya ägare ta väl hand om dig.

Stackars barn

Jag säger då det.... det kan inte vara lätt att vara liten nuförtiden.

När jag var liten brukade jag och mina syrror få varsen tia (en lapp var det på den tiden) som vi kunde gå och köpa lördagsgodis för. Man fick stå och peka och välja, alternativt säga "Salt/surt/blandat för en tia tack!".

Ett väldig trevligt lördagsnöje om jag själv får säga. Lyckan var total när man sedan promenixade hemåt med en proppfull godispåse för att sedan bänka sig framför "Barnjournalen" eller nåt annat grymt åttiotalsprogram.

Men nu till problemet. Jag gillar traditioner... kanske mer än själva godiset faktiskt... men jag bestämde mig för att gå och köpa lite lördagsgodis.

Och okej, jag är väl medveten om att priset på godis har stigit på 25 år men ändå.... efter att jag hade lagt i godis för 15kr så var inte ens påsen halvfull... inte ens botten var täckt. Jag var inte alls nöjd när jag gick därifrån. Kände mig snarare dum när jag skulle betala för att påsen var så tom.

Nu är jag ju 30år och kan hantera sådana känslor... *humpf*... men snälla godisaffärer.... tänk på kidsen. Mindre påsar tack!

Ho ho... det ekar tomt.

Och jag hittar nästan överallt...

... när Maaaalmööö... har blivit kallt!

Jepp, det va min alldeles egna lilla version av Orups gamla dänga. Och eftersom det är kallt var jag tvungen att inhandla diverse utrustning för att klara kylan på bästa sätt.

Jag valde att gå tillbaka cirka 20 år i tiden och föll för en tubhalsduk och ett öronband. Synd man inte sparade sina gamla he, he.

Åhléns it is.

Novisen vid spisen

Nej, jag kan vekligen inte laga mat... eller... kan, kan kanske alla... men tyvärr är det nog dessvärre mitt självförtroende i ämnet som har fått sig en törn av diverse anledningar.

Men... nu är tanken att det ska bli ändring på det. Här om dagen gav jag mig på att tillaga en "Höstig quorn gryta" med sötpotatis och grejer. Helt okej blev den även om jag tror att sötpotatisen blev lite för mjuk. Men, men.... skam den som ger sig.