Adjö "Big Wayne"

Vissa blir sentimentala och nostalgiska över dofter, smaker, musik... you name it. Själv sitter jag just nu och är sentimental över en bil. Då jag inte ens själv har körkort kan detta kanske te sig en aningens knasigt... men here's the story:

Jag tror det var i slutet på 2006 som jag började jobba på Skivlagret. Jag hade mått dåligt länge men hade precis lyckats få mitt drömjobb. Som med alla nya jobb... och ja särskillt om man hette Paula år 2006... så var jag alltid lite nervös i början när jag skulle gå till jobbet.

Men där fanns en räddning....

I stort sett alla dagar som du kom till jobbet så stod den där.... den kära BMW X5:an. Den var alltid det första du såg, och när man såg den så infann sig alltid ett visst lugn. Du visste att du skulle komma in på jobbet och höra någon som skällde lite för högt i telefon inne på kontoret. Du visste att det bara var chefen som du förmodligen var lite smårädd för i början. Men framför allt... du visste att du var hemma... du visste att det skulle bli en bra dag.

Så idag när jag fick reda på att "Big Wayne" (bilen fick det namnet eftersom vi alltid lyssnade på Lil' Wayne i den) hade blivit såld så kändes det lite i hjärtat. Löjligt, men sant. Så nu vill jag bara säga tack för den här tiden... må dina nya ägare ta väl hand om dig.