Stackars barn

Jag säger då det.... det kan inte vara lätt att vara liten nuförtiden.

När jag var liten brukade jag och mina syrror få varsen tia (en lapp var det på den tiden) som vi kunde gå och köpa lördagsgodis för. Man fick stå och peka och välja, alternativt säga "Salt/surt/blandat för en tia tack!".

Ett väldig trevligt lördagsnöje om jag själv får säga. Lyckan var total när man sedan promenixade hemåt med en proppfull godispåse för att sedan bänka sig framför "Barnjournalen" eller nåt annat grymt åttiotalsprogram.

Men nu till problemet. Jag gillar traditioner... kanske mer än själva godiset faktiskt... men jag bestämde mig för att gå och köpa lite lördagsgodis.

Och okej, jag är väl medveten om att priset på godis har stigit på 25 år men ändå.... efter att jag hade lagt i godis för 15kr så var inte ens påsen halvfull... inte ens botten var täckt. Jag var inte alls nöjd när jag gick därifrån. Kände mig snarare dum när jag skulle betala för att påsen var så tom.

Nu är jag ju 30år och kan hantera sådana känslor... *humpf*... men snälla godisaffärer.... tänk på kidsen. Mindre påsar tack!

Ho ho... det ekar tomt.