Jag har fått en gran...

... jag har fått en gran!!! Knäppis Fia släpade med en liten planta hem från sina föräldrar. Under granen hittade jag även ett paket från töserna.

Wiii... i paketet fanns en jättefin ring. Jag skrattade lite när jag satte den på mig för den var väldigt mycket Paula. Andra skulle säkert tycka att den inte ser så mycket ut för världen men på mig så passar den perfekt. They know me too well.

Sen är den inte bara fin. Jag ser den som en powerring. Lite som i sagan om ringen typ. När jag sätter på mig den så klara jag allt. Det ni... inte någon dålig julklapp det där inte.

 

Åhhh...

... jag hade helt glömt bort hur skönt det är att röra på sig. Det kanske låter tramsigt för alla träningsnördar... men nu är ju inte jag en sådan.

Jag vaknade vid halv sju lite sådär lagom stressad och irriterad. En dags ledighet och då är det mycket som ska fixas. Gahhh...

Men... så kom jag på idén att jag skulle bege mig ut på en powerwalk. Och OM det gjorde skillnad. Innan brukade jag göra det här så fort jag var ledig, men nu är jag ju en så där som mest myser i ett förhållande.

Hur som... guuud vad skönt. Nu sitter jag och har promenixat Malmö runt i en timme, diskat, källsorterat, städat upp och till och med hunnit att duscha och ta hand om mig själv lite. Sweet.

Nu ska jag bara försöka att komma ihåg den här känslan och ta mig tid till lite motion.

Så var det då...

... dags för lite julklappsredovisning. Jag tror faktiskt jag fick allt som jag önskade mig. Och så några finfina överraskningar.

Jag fick en ring, örhängen och en Back mugg från Fredrik. Mamma och Börje gjorde mig redo för framtida resor till Island och Marie med en resväska. Av ena syrran fick jag fina glas och en Svensk Modebibel. Av andra syrran fick jag ett bord... en reproduktion av Ikeas Lövet.

En tuff hipster regnjacka fick jag också. Så ja... tomten tyckte nog jag hade varit snäll...

Hi, hi...

... jag hittade bästa julklappen till Elias som är nybliven Harry Potter fanatiker. Ett par glasögon och en trollstav från Buttericks.

Och jo... han blev glad. Extra roligt är det när han springer runt och leker och pratar "hittepå" engelska och har en extrem brittisk accent ha, ha.

Man ska ju...

... klart inte favorisera några julklappar som man får. Men ibland är det svårt. Jag fick det mesta på min önskelista... men den här julklappen var lite mer av en finfin överraskning.

Jag vet hur många brukar tycka att det är lite jobbigt att få presenter från sina svärmödrar då de inte alltid har samma smak osv. Jag har INTE det problemet kan man säga...

I mitt paket från Fredriks mamma så låg där en ljusstake som jag inte ens har haft skam att önska mig då den är lite dyr. Men hon hade väl snappat upp (okej, kanske med lite hjälp från Fredrik) att jag stått och dräglat på hennes ljusstake i samma variant som står på deras bord.

Ljusstaken är ingen mindre än en så kallad Kubus formgiven av Mogens Lassen 1962. I löööööööööööööv it. Den är så fin att det gör nästan lite ont i mitt designnördshjärta.

Ibland låter vi...

... nog som två pensionärer... som typ ikväll... när vi... ja, jag och Fredrik... sitter och pratar om serviser i telefon.

Men ja... idag på jobbet så hade de utförsäljning på julsaker på Cervera. Jag har gått i typ en månad och trånat efter ett set med glöggmuggar från Rörstrands. Så nu passade jag på.

Fyra små muggar fick det bli och en fin lite skål. Jag höll där för det blev ju ändå lite pengar av det. Men jag grämde mig lite då man kanske ändå kommer behöva fler om man ju skulle ha främmande över (som man säger i Skåne).

Hur som så smsade jag glatt Fredrik och berättade om mitt fynd till vårt framtida hem (ja, drömma får man). En halvtimme senare smsar han att han har köpt fyra koppar till när han ändå var på Väla. Awww... DET är kärlek för mig he, he. Att samla på gemensamt porslin. Nu ska vi bara hitta någonstans att bo också.

Jag borde väl...

... rapportera om julen och alla fina julklappar jag fick. Men usch vad jag är trött efter jobb idag. Så det får komma lite senare.

Men det var en fin jul och alla mina klappar var helt klart godkända. Killen överraskade rejält... tyvärr failade väl jag lite med hans paket dock. Men, men...

Sen så bidde det lite frieri på självaste julafton i familjen... ja, inte jag då.
Men det berättar jag mer om sen...

Jag säger bara...

... lustiga kunder.

Vi hade en extremt lustig variant här om dagen. Till att börja med var han väldigt otrevlig när han väl var i butiken... men sen blev det värre.

På eftermiddagen ringde han och bad om att få prata med min kollega. Enligt honom hade hon lagt beslag på hans mastercard.

Jag förklarade att detta inte är möjligt då vi vid köp inte håller i kundens kort utan kunden själv sätter in det i vår kortterminal. Han snäste surt och sa att då har han väl glömt kortet i apparaten och att han antog att kunden som kom efter honom då stulit det.

Detta är ej heller möjligt då vi inte kan fullfölja ett köp om kortet sitter i.... men jag orkade inte bråka. Hur som så säger jag (och får de konstigaste svaren ever):

- Ja tyvärr har jag inte kortet här, jag är hemskt ledsen.
- Varför är du ledsen?
- Jo... ja, jag tänkte ju på allt extrajobb som det blir för dig att spärra kort osv.
  Det är ju alltid lite krångligt...
- Det är väl inte alls krångligt. Man bara ringer och spärrar.

Alltså ja... vad säger man... jag försökte bara vara trevlig. Men tydligen så dög inte det.

Paketen i...

... julkalendern börjar sina. Fredrik har nu gått i en vecka och sagt att guuud han kommer att sakna sin kalender. I natt när vi kom hem från sjukhuset så var det det första han gjorde... öppnade dagens paket ha, ha. Men det är klart... jag förstår honom. Här ser ni några av gobitarna som han har fått.

Förra natten var...

... det jag som låg och kved. I natt så var det Fredrik som vaknade och hade ont i sin fot. Så ont att vi fick helt enkelt ta oss till akuten för att kolla läget.

Och okej... så här ska man kanske inte säga. Men det var faktiskt lite skönt att jag för en gångs skull kunde hjälpa och trösta honom den här gången. Stora pojkar blir också rädda när de har ont.

I helgen så hade...

... jag döpt om min lägenhet till "Hotell Paula". Maria och Johan skulle ner till Malmö och ha en barnfri helg.

Så jag la öl på kylning, choklad på kudden och försökte att agera den bästa värden man kan vara.

Nej... men skämt och sido så var det riktigt skönt att ha någon som bodde i lägenheten när jag inte själv var hemma.

Jag säger till Fredrik...

... att jag är så sugen på ost... så om han kunde köpa hem lite till lördagsmyset. Vad gör han då?!?

Jo... han går och köper en presentkorg med hela alltet i ha, ha, ha. Ofta man köper hem det till sig själv.

Men ja... han hade ju rätt. Det blev ju smidigare så och så slapp han stå i kö och vela med butiksbiträden osv.

Min personal...

... är helt klart den bästa. I lördags när jag kom till jobbet så låg det ett paket till mig från Olivia, världens coolaste 20-åring.

I söndags, när jag var ledig, blev en tjej sjuk som skulle jobba idag. Men vad händer då. Jo... bästa Anna jobbar redan och skickar ett sms att jag inte ska stressa upp mig utan att hon tar hand om att fixa in någon annan. Vad säger man liksom?!?

Efter jobbet...

... i lördags kom fina Fredrik och hämtade mig på jobbet. Jag har ju inte varit i direkt piggaste laget den senaste tiden, så det uppskattades.

När jag kom hem till honom fick jag middag och sen mös vi i soffan. Vid fem snåret på natten vaknade jag av extremt magont och tvingades att stanna hemma från julbord med Fredriks familj som var dagen efter.

Mmm, så är det... jag satt och lipade i två timmar... men att sitta i ett rum fullt med mat med 100 pers när du mår illa och har magknip... inte så kul.

Ja, ja... som han sa... det kommer fler gånger. Och det hoppas jag verkligen.

Veggimat just for me.

Däst man efter julbord med finskjortan på.

I fredags...

... kom tomten till Entré och i lördags kom han ut till Burlöv. Någon direkt julrusch var det inte, men vi hade det trevligt ändå.

Tjejerna blev i alla fall glada över sina små julklappar.

Julmys på lager.

 

 

Jag satt och tittade...

... på Svenska Hjältar på tv. Det är ju så fint. Så jag tänkte faktiskt dela med mig av mig alldeles egna hjälte. Bästa Fredrik.

Att liksom gå från tanke till handling... det är nog inte så vanligt. Det här är visserligen från förra året men det tycker jag kan kvitta.

I påsarna fanns även ljus, tallrikar och bestick, en kortlek och c-vitamin brustabletter ha, ha. Just det sista älskar jag. Brustabletter. Karln tänker på allt.

I onsdags...

... fick jag ställa in ett telefonmöte med min chef för jag skulle gå till doktorn för min mage. När jag hade skrivit mail till henne att jag inte kunde vara med på mötet för att jag skulle till doktorn så slog det mig... nu kommer hon tro att jag är gravid.

Och mycket riktigt. Det hade varit hennes första tanke fick jag veta dagen därpå då vi istället hade möte. Ha, ha, ha....

Likadant är det med mina medarbetare. Så fort jag typ ska säga nåt i stil med "Ja... jag har en sak jag måste säga..." eller "Det är bra om detta inte kommer ut..." så ja... då står de storögda med glädje i ögonen och tänker nu kommer det, nu kommer det... hon ÄR gravid.

Ja, ja... de är söta. Jag misstänker vadslagning mellan dem eller liknande he, he. Så vi får se vem som vinner. Jag kanske själv också borde gå med.

He, he...

... är det så här man ska göra kanske??!

Så...

... då har jag gått igenom ångest från A till Ö med Fredrik. Ett handikapp som vilket annat men som man får lära sig att leva med.

Halleluja. Nu kan allt bara bli bättre.

Jag har ju helt...

... glömt att berätta att jag var på julbord på St Markus Vinkällare här i Malmö i tisdags. Vi slog ihop Burlöv och Mobilia butikerna så vi blev lite fler till bords.

Julbordet var riktigt fint. Inte för mycket mat och stället i sig var jättemysigt. Maten var ganska blandad och ost fanns det gott om. Efterätterna var inte heller att leka med. Så jag skippade den lilla tallriken och gick direkt på den stora.

På söndag är det dags för nästa julbord.

 

 

Ha, ha, ha...

... jag älskar att min pojkvän är lika knäpp som jag själv är.

Kvällens konversation gick såhär:

- Vad ska vi göra på lördag då?
- Jag tänkte att vi skulle kolla på film och sen ligga lite. Du blir ju så glad av det. Ungefär sådär glad som jag blir när jag har cyklat.

Jepp... inga konstigheter. Här är vi rakt på sak och inser fakta.

Kommer du...

... från Ängelholm så kan du ju inte annat än att tycka att den här bilden är söt.

 

Jag var uppe...

... i ottan och började tvätta. Sen satte jag igång med disken och sedan min lilla julklappsverkstad. Lite rörig kanske... men paketen är fina. Några är till och med så fina att jag själv hade velat behålla dem. Hum... lite jobbigt men, men hihi...

Åhhh...

... vad mannen retar mig med vad jag ska få i julklapp. Jag brukar väl inte vara sådär överdrivet nyfiken, men han själv är så nöjd så nu har jag ju blivit det.

Tydligen ska det vara en sak som är "one of a kind", inte så dyrt men värdefullt och vara något som han har fixat ihop.

Gahhh... vad kan det vara?!?!

Jag har gissat på en Lisa Larsson figur som han har snott hos sin mamma, en kupong på ett ligg, en tatuering med mitt namn m.m. Men nope...

Ja, ja... jag blir nog glad för vad som. Men denna väntan... phu...

Tänk...

... vad förbaskat fina människor man har omkring sig. Efter några jobbiga veckor så tar man nästan till lipen när man kommer till jobbet och ser så här fina grejer.

Och sen då... när man kommer hem... ja då har man fått sötaste julkortet. Guuud vad det känns bra efter en lång dag med en massa trassel och nya beslut från hitan och ditan.

Namnet "Påla" används nu även på jobb.

Vår skylt har blivit julpimpad.

Aj... mitt hjärta.

 

Från min bästa bästis <3!

De vet hur de ska...

... få Paula intresserad av att källsortera he, he. Locka med lite fina serviser...

Jo då...

... jag tog mig till jobbet. Kändes väl sådär. Men så ringde jag den andra butiken och vips... så mådde jag SÅ mycket bättre.

Fian är kanske inte känd för att vara chill hi, hi... men idag var hon mitt chillpill. Guuud så underbart... efter vårt samtal kunde jag andas igen. Hon sa åt mig att "sätta ner tassen" ha, ha, ha... ja eller Dr Martensen i gruset.

Resten av dagen var egentligen inte alls annorlunda. Men för mig blev den så mycket bättre. Magontet försvann typ med 50% och jag tror jag pallar lite till nu.

Sen sa en annan klok kvinna till mig att hon reflekterat över att min magkatarr alltid kommer till jul. Hum... ja så är det ju... jag som trodde jag kommit över min julångest. Men icke.

Ja, ja... jag avslutar inlägget med bästa Fian och Annas hund (aka Scorett Entrés hushund) Tony. Blir man inte glad när man ser honom så är det något som är fel.

Snygg är hon också.

Underbart...

... helgen från helvetet har varit här. Först tvingade jag mig ner på stan för det var ju min sista chans att handla julklappar.

Det slutade med diverse magknip och ångest, en stum chokerad man och ett avbrutet restaurangbesök. Direkt snäll blir jag inte heller när jag mår dåligt.

Idag vaknade jag med ännu värre magont och valde att ta min medicin och har sedan sovit resten av dagen. Efter det fick jag under en vaken minut inse mina begränsningar och informera Fia om att jag inte kunde komma på julmys i torpet.

Skit samma säger kanske ni då... men faaaan hon har ju fixat i veckor. Och jag hade ju sett fram emot att sitta och leka Ernst i ett torp. Kanske till och med gå barfota.

Efter det fortsatte sovandet och nu har jag slängt ut mannen från min lägenhet för att jag mådde så dåligt och blev irriterad på honom. Mmmm ... nice.

Det är nog lika bra att gå och lägga mig igen... för den här dagen blir nog inte bättre.

Jag är så...

... trött, jag är så trött. Nej, jag har inte jobbat för mycket. Mina timmar ligger precis som de ska. Men ibland är det andra saker som tar energi.

Igår försökte jag få bukt med det hela genom att ta hjälp av lite vin. Idag kan jag inte röra mig. Och nej, inte för att jag är bakis. Jag är bara så trött.

Men Fredrik ger inte upp. Han har bestämt sig för att få med mig ut på stan idag så jag kan köpa julklappar. Jag ber till gud att det inte resulterar i diverse ångestattacker eller svimningar... men vi får se.

Planen är att be honom ta hand om min telefon. Det är ju svårt att stänga av den då det faktiskt KAN vara så att någon blir sjuk eller det börjar brinna. Men jag drömmer om en dag utan jobb-sms eller telefonsamtal. Så han får helt enkelt vara den som sållar om det är grejer som kan vänta eller som jag måste svara på under min lediga dag.

Tyvärr är det nog svårt att förstå för de som inte har varit med om det. Ett sms... det är väl ingen fara. Men har man .... som nu i december... ansvar för 24pers... så nog tänker kanske fem av dem "ett sms är ingen fara" under mina lediga dagar.

Jag vill också kunna baka pepparkakor utan att ta beslut angående jobbpass osv. Blä... jepps jag är bitter. Men på måndag så ska jag och min braiga chef lösa problemet. Om jag nu kommer upp i stående ställning....

Idag räknar jag...

... jobbdagen i minuter. Under 12 dagar har jag och mannen lyckats umgås i tre timmar. Under de tre timmarna sov han i två då han var bakis.

Sen är det diverse andra utmattningsmoment i min vardag. Phu.... helgen KOM!!!

Och så...

.. idag hade vi julavslutning med alla säljledare i syd. Vi började med hotellfrukost och paketutdelning. Sedan åket jag till Mobilia och jobbade lite.

Julklappen var en fin kokbok, men bäst av allt var nog ändå kortet som jag fick från min chef.

Tha last stop...

... för kvällen igår var Mrs Brown på Davidshall. Första plusset var klart att de hade myranstolar he, he. Och... kolla in... en VEGETARISK meny!!! Jag höll nästan på att gråta av lycka.

Gott var det också. De andra åt fasan och grejer... nyskjutna med HAGEL i he, he. For real.

Nu var det...

... ju faktiskt julavslutning som vi hade. Så Anna bjöd hem oss på lite julmys innan vi drog vidare. Det bjöds på fördrink och annat mums.