Åååå...

... så fick man äntligen träffa den trevliga karlsloken igen. Jag tog tåget till Helsingborg igår kväll och inväntade honom medans jag satt och solade på sjukhusbalkongen med mamma (han bor ju i kvarteret bredvid).

Så... vid niosnåret var han äntligen på plats. Wiii... trevligt var det ja. Jag fick världens längsta kram och jag kanske pussade sönder honom... men förmodligen kände han inte det då jag anar att han var lite sliten efter att ha cyklat genom hela Sverige.

Aja... lövly att få sova bredvid någon igen... även om jag fick ta tåget med byten och grejer till jobbet. Men vad gör väl det...


Utsikt mot Helsingör.