Till Marie

Jag har funderat en del i några veckor. Jag tror det började med att den dära trevlig karln som jag har träffat började prata om sina vänner. Han har många sådana.

Till en början tänkte jag att hum... där ligger man i lä. Men å andra sidan är det ju ingen tävling. Jag har finfina vänner på jobbet... men någon som har känt mig riktigt länge... nej det finns det inte många kvar av.

Så... till Marie... vi är inte alltid särskilt lika eller har samma åsikter... men hon är den som inte har bangat när jag har svält mig halvt ihjäl, skurit mig sönder och samman, bott på sjukhus, svimmat i köer osv, osv...

Vi pratar långt ifrån ofta... men jag vet att hade jag ringt 0300 på natten så hade hon svarat. Det ni. Inte så illa. Hon är bra den där Majlan.