Jag hade ju blivit lovad att åt jag duktigt så skulle jag minsann få en ring på mitt finger. Idag är mannen i fråga stadgad på annat håll men ringen har jag kvar. Det är liksom inte bara en förlovningsring. Den är en "äta bör man annars dör man"-ring också.
Idag får jag den bara på mig på mitt lillfinger (vi var tvugna att gå ner på barnstorlek när den skulle inhandlas). Ja, ja... tiden går och saker och ting förändras är väl kontentan av detta. Och ja, jag skulle ljuga om jag sa att vägen hit har varit spikrak... men det kan ju kvitta. Lite omvägar och återfall kan ibland vara nyttigt.
Jag brukar ju inte direkt bjuda på hud när det gäller bilder på mig själv... men den här bilden är ju allt annat än het. Tyvärr såg jag det inte då... men alltid en bra bild att ha i minnet de dagar som man känner sig pluffsig och ful. Värre än så här blir det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar