Förra helgen när jag slöade på soffan så råkade jag zappa in på filmen "Dagboken". Jag hade aldrig sett den innan men hade hört en heeeel del fint om filmen. Så tjo, tänker jag... nu änligen ska jag få se den.
Jag hade hört att det skulle vara en "grädefilm" och laddade för att lipa lite i min ensamhet. Men... alltså... vad var det där för film?!? Sjuuukt dålig. Att jag har annorlunda smak okej... men alltså... jag satt helt oberörd. Och nej... jag säger inte detta för att verka cool.
Visserligen var det exakt samma sak den gången jag skulle se Titanic för första gången. Alla hade varnat mig för att oooo nu kommer du snyfta dig igenom hela filmen... ta med dig näsdukar osv. Men tji fick jag. Jag fällde inte en tår.
Ja, så sån är jag... kanske inte så konstigt att jag är singel så oromantisk som jag är. Tacka vet jag filmer som "Efter bröllopet" (jisses jag lipar som en sill när Rolf Lassgård ligger på golvet och skriker att han inte vill dö)... eller varför inte dogmafilmen "Festen". Ja... där snackar vi grädefilm, som det heter på skånska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar