Fy sören...

... all respekt till ensamstående föräldrar. Att vara gravid och bo själv är inte jätteroligt. Det tar på krafterna både fysiskt och psykiskt. Nästa gång tänkte jag minsann inte hålla på med sånt här särbotrams.

Det jag nu drömmer om är saker som att någon ska gå och handla till mig, hjälpa till med tvätten, diska, städa... eller ja, bara allmänt ta kommandot över vardagen. Någon att prata med, en kram eller klapp på axeln när man kommer hem hade också varit fint.

Just nu är mitt huvud så proppfullt med jobb, försäljning av lägenhet, fixa ihop schema, försöka att hitta ett boende, semestrar, ny personal, fix till bröllop (inte vårt), femtioelva doktorsbesök och så ska man samtidigt försöka ta hand om sig själv.

Ibland kommer jag på mig själv att gå förbi en spegel och bara tänka ops... där va ju nåt som putade ut!!!

Så här står det på vårdguiden "Vecka 23.Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid"... mmm lättare sagt än gjort.

Hur som så gjorde Fredrik ett försök till att muntra upp mig idag på jobbet. Jag fick ett pepp-paket som innehöll min älskade Kay Bojesen apa. Fint som snus. Men tyvärr kan han inte städa och tvätta. Litta kasst.

Apan funkar lika bra idag som när den kom 1951.