Jag var ledig och Fredrik hade tagit semester dagen till ära. After all... kvällen innan kunde jag höra ljuva toner från badrummet i form av Justin Timberlakes "Cry me a river" hi, hi, hi. Så ja...
Jag började dagen med att klippa mig... vilken var en miss (jag ser nu ut som en tuff Oscar Linnros... sooo 5 years ago)... gud vad jag grämer mig (jag önskar mig ett jobb där det inte är speglar ÖVERALLT som påminner en). En snabb lunch och sen tåget över till Köpenhamn.
Men nu ska ni inte tro att livet är helt lätt för den som tänker åka på utflykt med en gravid kvinna. Nej då... om jag kissar ofta i vanliga fall så var det nu typ... katastrof. Tur i oturen så har jag en förstående man.
Vi letade febrilt efter en klänning till mig eftersom vi ska på bröllop. Tyvärr utan att lyckas. Vi tog oss en fika och fortsatte att knata runt.
Fredrik styrde upp allt så det var skönt... men efter att ha gått hela dagen, tagit tåget ut till Österport, gått ännu mer för att sedan komma fram och inse att det inte fanns någon mat till en icke köttätare. Nja... det blev lite för mycket för mig.
När de inte ens kunde tänka sig att göra en hamburgare utan kött med sallad o dressing... så fick jag snällt nöja mig med ett korvbröd. Mums. Till saken hör att äter jag inte så mår jag sjukt illa. Så vad gör man... jo, som tjej sätter man sig och tar till lipen. Jag var ju så trött och hungrig. Stackars Fredrik.
Men... han hade i alla fall lyckats med att få de absolut bästa platserna så jag slapp få panik. Sen ska jag ju inte säga att jag mådde direkt bra... 10 timmar utan mat funkar sådär. Men jag kunde sitta och så fick jag sippa på vatten.
Sen glömde jag klart bort all misär när Justin kom upp på scen. Jisses vilken karl. Första halvan var grym... sen tog de lite knasigt nog en paus på 10 min... mysko. Vi va kvar ett tag till men sen fick vi så snällt knata hem så vi inte skulle missa sista tåget. Fredrik skulle trots allt upp vid sex dagen efter.
Så hur eller hur var det en trevlig dag. Men ja... jag får väl bara inse att jag kanske inte har den orken och tålamodet som jag brukar ha... eller hum.. äh jag vet inte. Det har jag kanske aldrig haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar