Blä...

... i fredags kväll så kände jag att gahhh nu dör min lilla kropp, nu pallar den inte mer. Fråga mig inte varför men ibland så känns allt mycket stressigare än vad det egentligen är. Ja, ja...

Så i lördags kom min fina kille och hämtade mig på jobbet med sin bil. I handskfacket hade han gömt en present (får berätta mer om den senare) och sen körde vi hem till honom där han lagade kvällsmat och jag drack vin.

Till kvällsfika hade han fixat en fabulös pepparkaks cheescake med saffransfrosting och tillhörande glöggsås (ja, han har hajjat min julbesatthet he, he).

Jag somnade gott i sängen efter Så mycket bättre och var bara tvungen att fälla en liten tår av ren lycka. Det är alltid fint att veta att det finns lite back up när man behöver det som bäst.