Men allt är klart inte problemfritt. Jag gick hem tidigare från jobbet, satte på mig klänning och väntade mig en romantisk afton med lite uppvaktning. Men det gick sådär.
Det hela slutade med att efter en sväng på möllan med thaimat så satt jag i soffan med en butter uppsyn. Jag var kinkig för att kvällen inte blev mer av ett firande och att jag inte fick mitt halsband som jag önskat mig i 75år. Hemsk jag vet. Jag är som ett barn ibland, och jag skäms över det.
Än mer dåligt samvete fick jag efter att killen suttit och tittat på mig i fem minuter (när jag muttrade och satt och fipplade med telefonen) och sen fick tårar i ögonen och berättade hur lycklig jag gör honom. Herre gud så fin han är.
Idag var jag dock bitch nog och var tvungen att påpeka hans brister i gårdagens uppvaktning. Sån är jag... kan inte hålla tyst. Dumt men sant. Tur i oturen så klara han av att ta sånt och allt blev bra. Om inte till och med bättre.
Han är ju så kär i huset vi har sett och i idén att få bo ihop... han hade till och med kört dit och kollat igår. OCH... håll i er nu... satt ut sin surfbräda till försäljning om utifall om att vi skulle hitta ett hus vi vill ha så att han har lite extra cash.
Så ja... halsbandet känns ganska löjligt just nu. Jag har det så himla bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar