lördag 9 november 2013

Det här med...

... distansförhållande suger. Och då har jag ändå tur och har mannen ganska nära. Men...

... grejen är den att det är lätt hänt att rucka lite på sina prioriteringar och hela tiden ligger en stress över dig för att du inte tar hand om ditt hem (tvätt, städning osv).

Jag är ledig hela helgen men sitter nu ändå superstressad (dvs sippar kaffe... så gör jag när jag är stressad... ingenting) i soffan. Jag har så många "jag borde" i huvudet men det enda jag vill är att ta tåget till karln. Blä...

I veckan när båda jobbar så är det han som får ta sig hit (han har ju bil)... men det blir liksom ändå en stress över det också. Man är hemma vid sju. Äter. Somnar vid tio. Och så åker han vid sex på morgonen. Jo... jag veeeet att det är så många har det i sin vardag. Men jag vill ändå gnälla lite he, he...

Sen är det klart synd att klaga. Jag är ju kär och ska njuta av det istället för att leta problem. Men ett samboskap hade varit fucking sweet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar