Själv är jag en sån där "slöing" som typ säger "Hej!" eller "Hallå ja!". Förutom när det är mamma som ringer då vill säga... hon har ännu inte riktigt greppat att jo jag ser att det är hon som ringer men enligt den mer traditionsenliga uppfostran om artighet så ska man alltid svara med namn. Så då gör jag det. Givetvis även när jag inte känner igen ett telefonnummer.
Men detta tar mig nu till mitt huvudsakliga ämne i det här inlägget. Förr i världen var det väldigt många som svarade med bara sitt telefonnummer. Min kära farmor är en av dom som än idag använder sig av detta "svarssätt". Nu är hon ju 92år och utan mobil. Men ändå... jag tycker att det är lite coolt.
Så coolt att jag funderar på om man själv skulle börja använda mig av detta lite mer "retrosvarande". God knows i löv retro. Nu har jag ju dock inte någon hemtelefon utan bara mobil. Men jag kan ändå se tjusningen i att få säga:
"Noll sju noll.......sex fyra!"
Viktig är bara att om du nu vill prova detta svarssätt så måste man gå upp i tonläge i rösten under de sista siffrorna. Bara en lite parantes. Då låter det mer öppet och välkomnande. Jag tror retrosvaret har potential att bli sommarens nya innegrej.
Telefonen på bilden har jag lånat från min kusin och den visar hur min farmors telefon ser ut idag, och som den såg ut.... ja när vi var små och pimpade den med klistermärken. Fantastiska klistermärken som varar i 25 år.
 |
| He-man it is. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar