F**k...

... vad jag jobbar med bra tjejer. Det låter alltid som att jag fjäskar men alltså... jag tror faktiskt att det är ganska ovanligt att trivas så här bra ihop.

Det är sånt som gör att man absolut inte alls bryr sig om att man måste gå och ha utvecklingssamtal med en anställd på sin lediga dag.

Vi är alla väldigt olika och är alla i olika åldrar. Men vi är som en liten familj. Och vi står liksom inte och hyllar varandra heller dagarna i ända. Viss irritation kan absolut uppstå. Men det går över. Som sagt... som i en familj.

Efter min lilla visit på jobbet så tog jag en promenix ner till Sopstationen. Där hittade jag en ytterst passande dörrmatta att ha i hallen. Den matchar perfekt till den som jag redan har där... men var desto billigare. I löv it.

Nu ska den bara tvättas och sen ska den bos in med sina nya retrokompisar i lägenheten. Tjohoo.