Idrott i skolan

Jag har alltid varit duktig i skolan. Utom i idrott. De argument jag nu kommer att lägga fram utgår ifrån hur idrottsundervisningen var på "min tid"... hur det är idag vet jag dessvärre inte. Men jag hoppas givetvis att den har gått framåt.

Så... var ska jag börja... överallt hör man att idrott i skolan är viktigt. Barn måste röra på sig. Absolut. Jag håller med. Men har någon egentligen någosin funderat över upplägget?!?

Jag har alltid varit dålig på idrott. En del fnissar bort det och menar på att man är lite "lat". Just det ordet gör mig lite extra irriterad. För är det något som jag inte är, så är det lat. Jag älskar att jobba och att prestera.

Hur som. Den idrottsundervisning jag har fått uppleva har typ gått ut på att "Ja, idag ska vi spela fotboll/basket/springa 100m/stå på händer". Sen har du fått en genomgång av regler och hur det hela går till. Det har varit själva "utbildningen".

Men... att berätta brännbollsregler, ge mig ett brännbollsträ i handen och säga "spela nu!", det är nog ungefär som att ge en dyslektiker ett alfabet, beskrivning på hur det funkar och säga "skriv!".

Vad jag vet har jag aldrig sett något sådant scenario på en svenskalektion (finns säkert tyvärr det också i vissa skolor). Snarare tvärtom. De som har haft det svårt har fått speciella böcker, datorer och lärare.

Inte heller väljer man att jämföra och betygsätta elevens resultat offentligt på samma sätt under andra lektioner. Givetvis måste man lära sig att bli jämförd förr eller senare... för det blir vi jämt... men jag har aldrig fått någon fördel av att jag har suttit hemma på kammaren och skrivit medans "Pelle" som spelar i lokala fotbollslaget alltid har fått pepp.

Hur skulle det se ut om läraren satte upp en tid som du skulle skriva en novell på och sen sattes de upp på tavlan framme i klassrummet och hen skulle säga "Ooo kolla, Paula lyckades minsann skriva hela 5 sidor medans du Pelle bara skrev en... hon får fem poäng... du får ett".

Nej... jag hoppas verkligen att utbildningen inom idrott har gått framåt. Givetvis finns det bra och dåliga lärare inom alla ämnen. Sen kommer vi givetvis aldrig ifrån att alla människor, barn som vuxna, har olika intressen.

Jag tror tex inte alla de människor i min närhet som tränar regelbundet sitter hemma och skriver noveller på sin fritid. Och inte kallar jag dem lata för det. Att skriva av sig är även det bevisat vara bra för hälsan ;).

En liten Paula.