Tanken är väl...

... att man ska ha roligt när man går ut. Men igår alltså... blä... jag är fortfarande ledsen.

Det började med att jag satt hemma sällskapssjuk och rastlös. En kompis skulle ut och äta med sina kompisar men tyckte att jag kunde hänga på sen. I väntan på dem så hörde en annan bekant av sig och frågade om han bara kunde komma förbi och säga hej.

Är man sällskapssjuk så är man... så givetvis fick han det. Jag bjöd på öl och målade naglarna. Han analysrade livet och vem han hade blivit på äldre dar. Efter tre öl fick jag spring i benen och ville ut. Så vi gick till Grand.

Men det var nog också sista gången. Gahh... jag må gilla mina skäggiga hipsters-män, men direkt trevliga är det inte.

Jag stod i kön till baren och blev lite utttråkad. Bredvid stod en skäggig man så jag tänkte "let's make some conversation". Jag sa något trevligt... eller vad jag ansåg vara trevligt och glatt... om hans skägg. Men det hela slutade med att jag fick en pretto uppläxning om att hans skägg var precis lika initmt som mina bröst. Och vad skulle jag tycka om vi stod och studerade och pratade om mina bröst.

Jag blev paff, sa sorry och gick därifrån. För att komma till nästa helvete. Eller från början var det riktigt trevligt. Stämningen var på topp men sen säger någon... "Du är lite som Babben, inte så snygg men jävligt rolig".

"Rolig" som man är så fick jag givetvis skratta lite åt deras roligheter, men jag gick snabbt därifrån. Sen blev herrn som jag gick dit med dryg och det slutade med att jag tog en paus med en makedonsk ingenjörsgentleman ute på balkongen istället.

Vad gör det att han har Lacoste skor med kardbor, tänkte jag (de som jobbar med mig VET ungefär hur mkt jag hatar de här skorna he, he). Jag borde kanske prova något nytt. Det där med glasögon och skägg funkar ju ändå inte.

Så... vi promenixade hem... han bodde nästan granne med mig... men där tog det stopp. Det ville inte riktigt funka ändå. Så much för att försöka sig på något nytt. Och där stod han nu med skägget i brevlådan.

Ja... vi pussades... men det enda jag kunde tänka på var att jag ville sova. Så nja... riktigt rätt var det nog inte. Han frågade om vi skulle byta nummer. Jag sa att vi ses kanske ute någon annan gång.

Men, men... ikväll väljer jag nog att stanna hemma. Eller ja... jag ska nog stanna hemma tills sommaren kommer. Bitter jepps... men så är jag ju lite bakis också he, he.