Idag var det...

... lite vemodigt att gå till jobbet. Det skulle bli min och Fians sista dag tillsammans på minst ett år. Det blir liksom lite lustigt då man jobbar väldigt nära inpå varandra när man jobbar som vi gör.

Vi ser när man mår bra eller dåligt och varken hon eller jag är särskillt bra på att fejka (jo, mot kunderna) om något är på tok. Så ja... man känner varandra väldigt väl.

Hur som... dagen gick bra... jag blev liiite smålipig på lunchen... men avskedet gick fint det med. Nu ska ju inte någon av oss gå och dö inom det närmsta vad som är tänkt... men ja, det blir ju inte riktigt som vanligt.

Söt som hon är så hade hon fixat fina blommor till mig från sitt torp. Det kan vara bland de finaste blommorna jag har fått. Tack Fian!