Vad jag...

... inte fick med i föregående inlägg var att under fredagen på jobbet så fick jag någon fruktasvärd värk i kroppen. Foglossing och växtvärk tänkte jag och kämpade på.

Värk är för tanter är min teori och jag HATAR verkligen värk... sjukt töntigt. Ska man ha ont så hugg av mig ett finger... men ge mig inte värk.

Aja... på lördags morgon gick jag upp vid sju för att tvätta och värken bara blev värre. Jag låg i sängen och inväntade besök från Fredrik som hade lovat att komma ner och hjälpa mig att städa lägenheten efter att han hade jobbat klart.

Sagt och gjort... så kom han. Men när han som bäst skrubbade inne på toa så låg jag och kved av typ mensvärk gånger 100. Växtvärk tänkte jag än en gång... men syrran tyckte jag skulle ringa sjukan. And so i did.

De tyckte att jag skulle komma in och kolla upp det för tydligen känns inte växtvärk på det viset och det ska inte komma så sent i graviditeten.

Så vi åkte dit. Låg still... eller jag låg still... INTE Kurt... och försökte ta en kurva på bebishjärtat... vilket är svårt att göra på en bebis som sparkar bort elektroderna som ska sitta på magen he, he. Men alltså såg bra ut. Sen fick vi träffa en snäll doktor som kollade så allt annat var ok.

Och det var det... tyvärr sitter smärtan kvar, men ja... tydligen kan det vara fogarna, ligament eller urinvägsinfektion.

Hur som så var förlossningen riktigt fin och det var helt chill där. En gång hörde vi hur en ny bebis skrek... då blev jag lite rörd och började lipa he, he. På vägen ut upptäckte jag att deras inredningen inte heller en gick av för hackor. Så... Helsingborg sjukhus it is när det är dags. Det kommer att bli sweet.

Nästan som hemma.