Jag hostade så att tårarna rann och mina ögon blev blodsprängda. Min kollega var dock snäll och höll ställningarna i butiken och gick och köpte tröstlatte till mig.
Har man väl börjat inventera så måste man ju göra det hela klart. Phu... men när jag sen ringde chefen för att rapportera hur det hade gått så skickade hon hem mig. Hon hörde nog att jag inte mådde så bra.
A ja, nu sitter jag hemma och hostar istället och underhåller mig med att spela Hugo på min telefon. Roligt, roligt. Imorgon blir det ytterligare en inventering i tystnadens tecken (så fort jag pratar eller anstränger mig så sätter hostan igång).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar