En gång i tiden när jag mådde som sämst och låg inlagd på sjukhus och inte fick gå ut... jo då berättade syrran en hemlis för mig. Inte mamma, inte pappa utan JAG fick reda på först av alla att det var en liten bebis på väg. Då tänkte jag att nu var det kanske ändå dags att ta sig samman...
Och det gjorde jag. Jag älskade honom från den första stunden jag träffade honom på BB... och han älskade sin "Bamse" som han fick av mig på BB från första stund. Den har han haft med sig var dag sen dess (nya varianter har dock fått köpas in).
Detta var nog dessutom första gången som jag kände att oj, kan man tycka om någon så här mycket?!? Men jo... det kan man... och fler därtill. Nu har jag ju även en favvotjej som är en mini-Paula... och så lill-Eric... tänk så lyckligt lottad man kan vara. Dessutom gillar de mig he, he... egoboost som heter duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar