Saknad

Jag saknar mitt jobb.

Jag saknar korta telefonsamtal som avslutas med "Ja, ja, tack tack".
Jag saknar småarga mail som innehåller ord som "ASAP" och "Vad hände här?"

Jag saknar någon som säger "Det e luuungt" fast att det inte alls är det.
Jag saknar någon som ringer och skvallrar och kallar folk för "Efterblivna".

Jag saknar förvånade kommentarer så som "Är det sant?"
Jag saknar mothugg på mitt gnäll i form av "Du är ändå inte min riktiga mamma!"

Jag saknar korta mailsvar som "Ok".

Ja, jag tror till och med att jag saknar svettiga kramar.