Kissie

Eftersom jag inte har så mycket att göra om dagarna (ok, ett jäkla tjat om det... slutar snart)... så blir det mycket bloggläsande och slösurfande. Kissies blogg har väl alla hört talas om och jag har tidigare läst nåt inlägg då och då. Men nu e jag fast.

Tyvärr skrattar jag inte åt hennes dumhet längre. Jag tycker synd om henne. O nej inte för att hon är dum... det var vi ju alla där i 20 års åldern på ett eller annat sätt... nej för att hon är så tydligt anorektisk utan att själv veta om det.

Det gör ont i hjärtat att se hur hon helt omedvetet... ja för det är det oftast tro det eller ej... glider längre och längre ner i sjukdomen. Jag vill bara ta tag och skaka om henne och typ säga att ja det må va kul nu men jag lovar det tar lååååång tid att komma ur skiten.

Än värre är hennes söta små bloggläsare på 11år som har henne som idol. Om jag fick säga mitt så skulle de stänga ner hennes blogg ett tag. Annonsörerna skulle göra en bojkott. Men ja, tyvärr funkar inte världen så. Men nu har jag sagt mitt. Hur dum någon än må vara så kommer jag aldrig önska att de blir sjuka. Lycka till Kissie!!!