Man går där och väntra och väntar och så plötsligt händer det bara. Sjuankontakten ringer och säger att nu är vi på väg. Förmodligen är det så här andra människor känner när vattnet går... men ja... jag håller mig till materiella ting än så länge.
Farbrorn var rar och bar upp stolarna och gav mig till och med en kram sen. Han lovade att hålla utkik efter en röd Bumling till mig också. Stolarna är begagnade och omlackade men känns helt perfekta i mitt hem.
Så... såhär fint är det hemma hos mig nu. Jag vet lätt en som ska passa på att äta frukost vid matbordet imorgon :). Jag ska sitta där och sippa kaffe ur min Spisa Ribb kopp och bara känna mig allmänt nöjd och nördig ha, ha.
Sorry för dåliga bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar