Därför är det lite extra roligt när man vidgar sina vyer och inser att de jeansen som jag själv skulle dö för inte ens excisterar på kartan i vissa bygder.
När vi pratar bygder... pratar vi Ängelholm. Min hemstad.
Min syrra gjorde mig uppmärksam på för ett bra tag sedan att man skulle tydligen ha något som kallas för "Please"-jeans. Jag anser mig vara ganska bevandra inom märkessvängen... men aldrig hade jag hört talas om dessa.
Men nu... som ett mail i inboxen... så ja... klickar typ ALLA gamla Ängelholmsbekanta "gilla" på de här brallorna på Facebook. Jag blev alltså helt enkelt tvungen att kolla upp vad det här var för 2000krs brallor.
Men alltså... tack gud för Acne och Cheap Monday.... hade någon verkligen tänkt att ta på sig de här brallorna?!?! Hej... 90-talet ringde och ville ha sina byxor tillbaka. Gärna med färdig slitning och väldigt låg midja... (och för ett hutlöst pris).
Men, okej, okej... jag ska lugna ner mig... risken finns ju trots allt att jag ändrar mig. Men låt oss alla hoppas på att så inte är fallet. Örjan Andersson for president!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar