Ett leende

Jag hade ju som mål att bli som Carrie i Sex and the City förr i världen. Nu vet jag inte... men tänkte ändå att man kan ju dela med sig liiiite av personliga erfarenheter här.

Jag har ju varit singel ett bra tag nu och tänkte att okej jag får ju prova att dejta helt enkelt. Nytt jobb, ny man osv. Hittade en bra kille som kändes okej att träffa.

Killen i fråga var trevlig osv... kanske att vi inte va riktigt lika och sen att jag mådde superkass av ölen var ju en annan femma. Men han är ju inte en sämre människa för det.

Men nu till grejen som slog mig... kanske en yrkesskada jag vet inte... men GUD vad ett leende gör mycket. Personligen så ler jag i stort sätt jämt när jag säger "Hej!". Det ingår ju om inte annat i jobbet typ. Men den här mannen/killen log nog inte en enda gång under första timmen. Vilket gjorde mig helförvirrad. Ja, ja...

Efter en öl om nog kanske ett leende eller två... men ja... så slutsats... ett leende är viktigt, gör folk bekväma och sprider värme. Tänkt på det... nästa gång ni går på dejt ;). Själv stannar jag nog hemma ett tag till...