Kär i chefen

Oj, oj tänker alla nu... det är ju inte så bra. Och nej... men det är inte så hemskt som det låter. Min chef är till att börja med tjej och det jag är kär i är hela hennes stil som person och till utseende.

Gud en sån snygg kvinna. Jag vill se ut precis som henne när jag är trettiosju. Jag bara njöt och insöp all visdom hon kom med när vi tog en promenad och gick bredvid varandra i gubbskor där man visar sturmporna ha, ha.

Hon har en sjukt snygg väska från Hope, en man som gillar Depeche (och ville ha min bok) och prickiga strumpor. Ahhh.... OCH är grymt smart!!! Dessutom är hon mamma.

Hade hon inte varit min chef hade jag velat vara hennes bästis he, he. Men, men... det kan vara bra att ha en förebild om inte annat. Butiken fick väldigt mycket beröm och jag blev om möjligt fylld av ännu mer energi.

Ibland tror jag dock att hon är rädd för att ge mig för hård kritik och att jag ska bli ledsen... Men tvärtom är det just det som jag gillar med henne. Inget flummigt trams. Rakt på sak utan krusiduller.

Jepp... Jag ska bli precis som henne när jag blir stor :).